mitt i dimman av allt kan man vara ärlig.

kapitel 1.

du var tretton och bodde i ett litet rum.
därinne fanns det en säng, ett skrivbord och en papperskorg.
vid skrivbordet skrev du listor som du slängde i papperskorgen.
i sängen satt du och ritade när jag knackade på dörren första gången.

jag var berusad
du var blyg

för på en bortkastad lista hade du skrivit att jag var sötast i världen.
din storebror var min vän, men jag flydde festen för att prata med dig.
jag hade sett dina ögon tidigare, innan dörren stängdes till ditt kala rum.

jag damp ner på sängen, i skräddarställning, mittemot dig och ditt ritblock.
min högstadiepojkvän hade däckat, de andra gömde min mobil och jag var ledsen.

så där satt jag och lättade mitt fjortonåriga hjärta
för att jag litade på din stadiga blick ovanför blocket.

kapitel 2.

du blev fjorton och vi hade lärt känna varandra bättre,
mycket tack vare din storebror och hans kompisgäng som innefattade mig.
minst en dag i veckan satt jag i ditt hus och lyssnade när ni spelade musik.

jag hade en ny pojkvän
med svarta ögon som la koppel om min hals.
på ungdomsgården i byn brukade jag vara tre kvällar i veckan.
varje gång du kom dit flydde vi upp till ett enskilt rum för att prata.

min dåvarande pojkvän blev grym
jagade mig, dunkade på dörren, skrek.

men jag kände ingen rädsla när jag såg din trygga blick.

kapitel 3.

på en fest när du var femton,
och jag just hade lämnat min svartsjuke vän,
låste vi in oss på toa där vi satt på golvet och drack öl
direkt ur flaskorna och pratade länge. han skrek och dunkade på dörren.

när vi kom ut från toan försökte han slå mig
jag skakade av rädsla, men du höll om mig.

någon stund senare svek min pappa,
lämnade mig på det våta gruset. gråtandes. aspackad.
han tog bilen och körde de fyra milen hem. utan mig.

du fixade skjuts, tog min hand och lät mig sova hos dig.
vi delade en 90s säng fullt påklädda.

dagen efter letade du min puls,
jag förde själv din hand mot mitt bröst.
du tog det på fullt allvar - jag ville locka.

vi kysstes. en gång. två gånger. kanske fler.
sedan pratade vi allvar i regnet över ett par öl.

jag var kär. förälskad. jag flög tack vare dig - och din trygga blick,
din säkra hand, dina mjuka läppar och musiken du spelade för mig.

lyckan höll i sig en vecka eller två.
sedan krossade du mitt hjärta.

du berättade utomhus, även då regnade det, att du var kär. men inte i mig.
du sa att du kände mycket för mig, men att du hade starkare känslor för henne.

det krossade mitt hjärta.

kapitel fyra.

sex år senare träffas vi. och här står jag.
förbjuder mig själv att känna något för dig, men det är svårt.

dina ord påverkar mig
jag ler åt dina söta ord

och jag minns dina mjuka läppar och dina stadiga händer
som jag fick återuppleva för en och en halv vecka sedan.