mitt i dimman av allt kan man vara ärlig.

när mobilen vibrerar och det kommer upp info om ett sms på min trasiga display
blir jag först lite stel, ser jag sen ett m som hoppar omkring börjar jag le. stort.

sitter jag på jobbet så börjar kollegorna titta menande på mig,
le de också och sedan skaka lite på huvudet. men kär ska jag inte bli.

imorse tänkte jag låta det vila. en dag eller två. för horoskopet var inte lovande.
sedan kom det. pipet. vibrationen. och orden. "hej sötnos. hur mår du idag?"
det tog en kvart för mig att sluta le och faktiskt svara honom att jag mår bra.