mitt i dimman av allt kan man vara ärlig.

dåliga saker har hänt,
hetsäter och spyr över mig själv.

det har pågått i en veckas tid.

har alltid varit svag för livemusik
skrikande publik och gåshud

idag är det im yours
kämpar med mitt illamående
och min stekheta panna

längtar efter alkohol
och längtar efter att gråta.

ska man lita på sin intuition i alla lägen?
jag är en sjukt nojig människa, speciellt om jag gillar nån.
och nu har jag en äcklig, skrämmande, jobbig och ful känsla.

ska jag då tro på den och placera den i intuition-facket eller
ignorera den och bestämma att det bara är min svartsjuka som jävlas?

det känns helt plötsligt inte lika bra med musikern. så mycket kan jag säga.

dagens planer föll i kras
på grund av hårda ord och missförstånd.
jag som varit glad så länge började gråta.
en del människor borde tänka innan de pratar.

jag skulle aldrig försöka trycka ner någon på det sätt
som jag idag känner att jag blivit nedtryckt. hånad nästan.
jag är inte mer äventyrlig än andra i min omgivning, knappast dummare.

jag försätter mig inte i dåliga situationer. ibland är jag tanklös, men vem
i min ålder är inte det? jag kan peka ut 10 stycken som beter sig värre än mig.

jag blev less. ledsen. besviken. arg. irriterad. ska försöka lugna ner mig.
söndagen blev inte som jag hade tänkt mig. istället: idolrepris och facebookspel.