friend code.
idag är jag sjukt besviken.
tur att D berättade
att min 'vän' kladdat även på honom.
den där helgen för kanske en månad sen.
han blev less & sa ifrån men ändå - vad fan sysslar hon med?
tur att D berättade
att min 'vän' kladdat även på honom.
den där helgen för kanske en månad sen.
han blev less & sa ifrån men ändå - vad fan sysslar hon med?
yes yes.
nu är det gjort,
inbjudningarna skickade.
telefoninbjudningarna klara.
nästa helg gäller det.
inbjudningarna skickade.
telefoninbjudningarna klara.
nästa helg gäller det.
you, my friend.
jag har inte sovit på flera timmar
vet att jag mår dåligt när jag vaknar
mitt i en mardröm, svettig, kall och ensam.
ett val
i tystnad
j/m.
en känsla
av tomhet,
orden är likadana
men lite kallare.
är det j?
är det jag?
vet att jag mår dåligt när jag vaknar
mitt i en mardröm, svettig, kall och ensam.
ett val
i tystnad
j/m.
en känsla
av tomhet,
orden är likadana
men lite kallare.
är det j?
är det jag?
saknad.
inatt har det gråtits.
jag och min vän har deppat. på ett skönt sätt.
gamla nostalgisånger om trasig kärlek. återfunnen kärlek.
svikna förtroenden. hjärtesorger som läkt och som åter rivs upp. för en kväll.
jag är så rädd.
har börjat erkänna, det är nog en bra start.
jag är så förbaskat jävla nedtryckt av mitt ex,
till att börja med. sedan är jag väldigt nervös pga 03.
men jag vet att h är ur bilden. på ett sätt. det är skönt.
men det är inte en garanti för att känslorna är helt borta.
jag kommer ihåg
allt fint och varmt och tryggt.
det var han som byggde upp och sen förstörde.
utan minsta vetskap. han är nog ovetande än idag.
jag skrev
m, du är så fin.
tack för att du finns i min värld
2003.
2009 säger jag
samma sak fast han inte finns på samma sätt.
förmodligen kommer han inte finnas på samma sätt.
jag är för rädd och kommer nog att sumpa allting snart.
jag behöver stöd för jag klarar inte av intimiteten.
hatar att vara 22 och förväntas göra allt som kommer med åldern.
önskar att jag återigen var 13 och pirrigt kär. oförstörd, oskyldig. söt.
jag önskar att han
inte var så fin som han är.
jag vet vad han skulle säga om...
jag vet hur han skulle titta på mig.
det är så vackert
men jag är så rädd.
jag saknar det där,
att dofta på en tröja (03) eller jacka (09).
att magen pirrar till när han pratar med mig (03) eller tar min hand (09).
jag vet bara inte hur vi ska träffas.
jag vågar inte bjuda in honom. orkar inte vänta på en fest.
kan inte åka dit. vet inte om jag klarar att vara ensam med honom.
jag ger nog upp.
nån sa förra helgen:
tänk om det är meningen
tänk om han är din själsfrände.
jag säger
jag tvivlar på att något sådant existerar.
men skulle det finnas så är det nog han.
jag saknar även en gammal vän i natt.
en riddare som stod upp för mig som 13åring.
en soldat som skyddade mig från hårda ord och blickar.
han som skrev en bok, i min ära, som han gömde i garderoben.
han som inspirerade mig till att skriva poesi med ett glas vin i handen.
en dag spelade han vår låt på piano.
en vacker låt om vänskap och om närhet.
jag grät. han log blygt och rodnade. men fingrarna flög över tangenterna.
på det elektriska pianot.
han tog mig bort
när alla var jobbiga.
satt och pratade djupt och länge. om allt. och han förstod.
ibland tittar jag på mitt ärr och saknar tiderna med j.
j var mitt allt, min tröstare när alla andra var dumma.
när han ville dö stoppade jag honom. när jag ville dö hjälpte han.
vi badade i regnet,
pratade i ruset,
och skiljdes åt i dimman.
jag och min vän har deppat. på ett skönt sätt.
gamla nostalgisånger om trasig kärlek. återfunnen kärlek.
svikna förtroenden. hjärtesorger som läkt och som åter rivs upp. för en kväll.
jag är så rädd.
har börjat erkänna, det är nog en bra start.
jag är så förbaskat jävla nedtryckt av mitt ex,
till att börja med. sedan är jag väldigt nervös pga 03.
men jag vet att h är ur bilden. på ett sätt. det är skönt.
men det är inte en garanti för att känslorna är helt borta.
jag kommer ihåg
allt fint och varmt och tryggt.
det var han som byggde upp och sen förstörde.
utan minsta vetskap. han är nog ovetande än idag.
jag skrev
m, du är så fin.
tack för att du finns i min värld
2003.
2009 säger jag
samma sak fast han inte finns på samma sätt.
förmodligen kommer han inte finnas på samma sätt.
jag är för rädd och kommer nog att sumpa allting snart.
jag behöver stöd för jag klarar inte av intimiteten.
hatar att vara 22 och förväntas göra allt som kommer med åldern.
önskar att jag återigen var 13 och pirrigt kär. oförstörd, oskyldig. söt.
jag önskar att han
inte var så fin som han är.
jag vet vad han skulle säga om...
jag vet hur han skulle titta på mig.
det är så vackert
men jag är så rädd.
jag saknar det där,
att dofta på en tröja (03) eller jacka (09).
att magen pirrar till när han pratar med mig (03) eller tar min hand (09).
jag vet bara inte hur vi ska träffas.
jag vågar inte bjuda in honom. orkar inte vänta på en fest.
kan inte åka dit. vet inte om jag klarar att vara ensam med honom.
jag ger nog upp.
nån sa förra helgen:
tänk om det är meningen
tänk om han är din själsfrände.
jag säger
jag tvivlar på att något sådant existerar.
men skulle det finnas så är det nog han.
jag saknar även en gammal vän i natt.
en riddare som stod upp för mig som 13åring.
en soldat som skyddade mig från hårda ord och blickar.
han som skrev en bok, i min ära, som han gömde i garderoben.
han som inspirerade mig till att skriva poesi med ett glas vin i handen.
en dag spelade han vår låt på piano.
en vacker låt om vänskap och om närhet.
jag grät. han log blygt och rodnade. men fingrarna flög över tangenterna.
på det elektriska pianot.
han tog mig bort
när alla var jobbiga.
satt och pratade djupt och länge. om allt. och han förstod.
ibland tittar jag på mitt ärr och saknar tiderna med j.
j var mitt allt, min tröstare när alla andra var dumma.
när han ville dö stoppade jag honom. när jag ville dö hjälpte han.
vi badade i regnet,
pratade i ruset,
och skiljdes åt i dimman.
word.
empty room.
min lägenhet är skrämmande tyst nu när mina vänner med små luddiga tassar försvunnit.
försöker överrösta saknaden och tomheten med oasis, nikola sarcevic och timo räisänen.
det går inte så bra. de uteblivna jamandena skriker. de saknade stegen dunsar i mitt golv.
nu har jag ett rum som står tomt. där inne finns enbart en blå bokhylla och ett uppslagsverk.
i bokhyllan finns förvisso även sju tomma kattmatsförpackningar och två gosedjur.
söta sms ramlar in titt som tätt den här kvällen.
musikern talar om stjärnorna och jag önskar att jag var där.
här i stan lyser de inte lite klart som i byn där jag växte upp.
varje år vid den här tiden brukade jag ta nattliga promenader,
känna hur vintern försökte komma ifatt och gråta om det behövdes.
försöker överrösta saknaden och tomheten med oasis, nikola sarcevic och timo räisänen.
det går inte så bra. de uteblivna jamandena skriker. de saknade stegen dunsar i mitt golv.
nu har jag ett rum som står tomt. där inne finns enbart en blå bokhylla och ett uppslagsverk.
i bokhyllan finns förvisso även sju tomma kattmatsförpackningar och två gosedjur.
söta sms ramlar in titt som tätt den här kvällen.
musikern talar om stjärnorna och jag önskar att jag var där.
här i stan lyser de inte lite klart som i byn där jag växte upp.
varje år vid den här tiden brukade jag ta nattliga promenader,
känna hur vintern försökte komma ifatt och gråta om det behövdes.
horoscope.
sitter här med en klump i magen
läser horoskopen på alla sidor -
jag är en hämmad version av mitt stjärntecken.
en kreativ själ som håller tillbaka, en het debattör i tystnad.
en flyktig kontakt,
en flirtig mångsysslare
med ett, i grunden, gott hjärta.
.
hade ett djupare samtal i eftermiddag,
vi berörde självkänsla, ångest och styrka.
det var så länge sedan jag pratade ingående
att jag blev tårögd av omtanken. var det så det kändes?
luften biter mina kinder på ett välbekant sätt.
oktober-/novemberluft styrker mig samtidigt som den tynger mig.
jag vet att helvetet brukar braka lös i december men jag känner mig så levande.
.
körde igenom min barndoms by här om dagen.
jag slukade vägarna, ängarna, husen med ögonen.
kände gräset under fötterna, smakade första cigaretten och den första pojkens värme.
läser horoskopen på alla sidor -
jag är en hämmad version av mitt stjärntecken.
en kreativ själ som håller tillbaka, en het debattör i tystnad.
en flyktig kontakt,
en flirtig mångsysslare
med ett, i grunden, gott hjärta.
.
hade ett djupare samtal i eftermiddag,
vi berörde självkänsla, ångest och styrka.
det var så länge sedan jag pratade ingående
att jag blev tårögd av omtanken. var det så det kändes?
luften biter mina kinder på ett välbekant sätt.
oktober-/novemberluft styrker mig samtidigt som den tynger mig.
jag vet att helvetet brukar braka lös i december men jag känner mig så levande.
.
körde igenom min barndoms by här om dagen.
jag slukade vägarna, ängarna, husen med ögonen.
kände gräset under fötterna, smakade första cigaretten och den första pojkens värme.
