mitt i dimman av allt kan man vara ärlig.

inatt har det gråtits.
jag och min vän har deppat. på ett skönt sätt.
gamla nostalgisånger om trasig kärlek. återfunnen kärlek.
svikna förtroenden. hjärtesorger som läkt och som åter rivs upp. för en kväll.

jag är så rädd.
har börjat erkänna, det är nog en bra start.
jag är så förbaskat jävla nedtryckt av mitt ex,
till att börja med. sedan är jag väldigt nervös pga 03.

men jag vet att h är ur bilden. på ett sätt. det är skönt.
men det är inte en garanti för att känslorna är helt borta.

jag kommer ihåg
allt fint och varmt och tryggt.

det var han som byggde upp och sen förstörde.
utan minsta vetskap. han är nog ovetande än idag.

jag skrev
m, du är så fin.
tack för att du finns i min värld
2003.

2009 säger jag
samma sak fast han inte finns på samma sätt.
förmodligen kommer han inte finnas på samma sätt.
jag är för rädd och kommer nog att sumpa allting snart.

jag behöver stöd för jag klarar inte av intimiteten.
hatar att vara 22 och förväntas göra allt som kommer med åldern.
önskar att jag återigen var 13 och pirrigt kär. oförstörd, oskyldig. söt.

jag önskar att han
inte var så fin som han är.
jag vet vad han skulle säga om...
jag vet hur han skulle titta på mig.
det är så vackert
men jag är så rädd.

jag saknar det där,
att dofta på en tröja (03) eller jacka (09).
att magen pirrar till när han pratar med mig (03) eller tar min hand (09).

jag vet bara inte hur vi ska träffas.
jag vågar inte bjuda in honom. orkar inte vänta på en fest.
kan inte åka dit. vet inte om jag klarar att vara ensam med honom.

jag ger nog upp.
nån sa förra helgen:

tänk om det är meningen
tänk om han är din själsfrände.

jag säger
jag tvivlar på att något sådant existerar.
men skulle det finnas så är det nog han.

jag saknar även en gammal vän i natt.
en riddare som stod upp för mig som 13åring.

en soldat som skyddade mig från hårda ord och blickar.
han som skrev en bok, i min ära, som han gömde i garderoben.
han som inspirerade mig till att skriva poesi med ett glas vin i handen.

en dag spelade han vår låt på piano.
en vacker låt om vänskap och om närhet.
jag grät. han log blygt och rodnade. men fingrarna flög över tangenterna.
på det elektriska pianot.

han tog mig bort
när alla var jobbiga.
satt och pratade djupt och länge. om allt. och han förstod.

ibland tittar jag på mitt ärr och saknar tiderna med j.
j var mitt allt, min tröstare när alla andra var dumma.
när han ville dö stoppade jag honom. när jag ville dö hjälpte han.

vi badade i regnet,
pratade i ruset,
och skiljdes åt i dimman.