mitt i dimman av allt kan man vara ärlig.

det gick lättare än jag trodde att skaka bort doften av p2 från min lägenhet.
allt som behövdes var några strängar från en musikers gitarr. och en låttext.

när jag ser ord från m på min blinkande skärm
ser jag hans lockiga hår under mina fingrar och
hans klara, så väldigt väldigt klara, stabila ögon.

längtar verkligen efter hans exhalterade tonläge
och blicken han faktiskt brukar ge mig.

hoppas att jag får träffa honom,
snart, helst på lördag kväll då det är kalas.

jag vill städa hela lägenheten för honom.
sätta upp mysbelysning i hörnen, på balkongen och släcka i taket för honom.
jag vill diska alla glas, putsa alla fönster och vädra mina täcken för honom.
jag vill öppna kylen, ta fram en öl och servera honom. på lördag kväll då det är kalas.




allt mitt febriga sinne skriker om är suddigt och luddigt och oklart,
men en sak är säkert: det finns hopp om att livet går vidare. utan p2.